Montessori i Borås

På Hemgården i Borås 1964 förvekligades en länge närd dröm hos flera hemgårdare, bl.a. Jeanna Hamberg, Astrid Ganslandt och Christina Magnèr, Nämligen den att kunna driva en lekskola enligt montessorimetoden på Hemgården. Astrid Ganslandt hade väckt tanken redan 1961 men tidigare försök hade misslyckats, eftersom man ej lyckats engagera någon kvalificerad lärare. Den 15 augusti detta år startade man emellertid vad man kallade en försöksverksamhet med Lena Ovelius som lärare och med två grupper, en förmiddagsgrupp och en eftermiddagsgrupp om sammanlagt 44 barn inskrivna. Den nystartade Montessoriförskolan blev mycket uppmärksammad och föremål för flera studiebesök, bl.a. av utländska läkare och i samband därmed anordnades föreläsningar om montessoripedagogiken.

Vid Stadsfullmäktiges septembersammanträde 1965 diskuterades montessoriförskolan under en mycket livlig debatt. Det var kostnaden för montessoriförskolan som ifrågasattes av vissa ledamöter, eftersom man ansåg att förskoleverksamheten var stadens angelägenhet och att montessoriförskolan "smugits" in i hemgårdsverksamheten. En talare ansåg också att skolan på grund av sina väl höga avgifter enbart vände sig till socialgrupp 1 och att den företrädde "ålderdomliga pedagogiska idéer - ett förvånande uttalande sett från nutida synpunkter. Majoriteten av talarna uttryckte dock sitt gillande och godkände anslaget.

Åren mellan 1967-1974 frodades Montessoriförskolan och tilldrog sig intresse och besökare från hela landet. 1973 var anmälningslistan lång. Det stod 150 barn i kö, trots att det på sina håll anmärktes på att det var en skola endast för socialgrupp 1 och att avgifterna var för höga, 100 kr i månaden. Väl att märka är att just under dessa år tillkom lagen om allmän förskola för 6-åringar och att många rent av trodde att privata förskolor skulle förbjudas. 1975 misslyckades man i att hitta en kompetent vikarie för läraren i Montessoriförskolan, som var tjänstledig. 1976 hölls förskolan också stängd och styrelsen försökte under hela året på olika sätt att lösa den pressade situationen för skolan. I ekonomiskt avseende blev skolan faktiskt en belastning för Hemgårdens övriga verksamhet., eftersom kommunen ej ville godta att skolan subventionerades från Hemgårdens totala inkomster inkl. det kommunala anslaget. Det kommunala anslaget minskades i enlighet därmed med det underskott, som montessoriförskolan uppvisade under året. Om skolans avgifter skulle höjas till full kostnadstäckning, hade detta enligt styrelsen medfört orimligt höga kostnader för föräldrarna. Styrelsen beslöt därför att lägga ner skolan, ett beslut som fattades med tungt hjärta och i medvetande om att många föräldrar faktiskt ville ställa upp på högre avgifter. Detta skulle dock i sin tur ha medfört kritik för att verksamheten bidrog till social segregering. 1976 startade montessoriläraren Annika Pettersson (numera Andersson) en montessoriförskola i ett hus på Varbergsvägen. I början på 80-talet flyttade skolan igen och nu till lokaler på Vindelgatan. Någon gång under dessa år blev skolan en föräldraförening.

1985 startade skolan ett halvtidsdagis och fick därmed statliga bidrag. Eftermiddags gruppen fanns också kvar. 1986 köpte föräldraföreningen ett hus på Västermalms- gatan. Under sommaren renoverade föräldrarna huset och när höstterminen startade kunde barnen komma till en alldeles ny och egen skola.

I det här huset hände mycket under åren 1986-1991. Från att ha varit en montessoriförskola för barn mellan 3-6 år indelade i en förmiddagsgrupp och en eftermiddagsgrupp, utökades nu verksamheten till montessoridaghem, grundskola åk 1-3 (1987) och fritidshem. Under en kort tid fanns även ett småbarns- dagis. Föreningen fick statliga bidrag. Ett aktivt engagemang av föräldrar krävdes ändock för att hålla skolan i gång, I början på 90-talet fick Borås montessoriskola sitt namn; montessoriskolan Malmen. I början på 1991 hade elevantalet växt. Därför började styrelsen leta efter nya lokaler.

Sommaren 1991 var det dags för flytt igen. Den här gången i hyrda lokaler på Erikslundskolan. Huset på Västermalmsgatan såldes. Under sommaren fick föräldrar återigen hjälpa till med flytt och renoveringsarbeten. Trycket på elevkön var hårt så föreningen bestämde att förskolan skulle utvidgas med ytterligare en grupp förskolebarn vilket också gynnade ekonomin. Från 20 barn till 40 barn. I skolverksamheten gick det barn i åk 1-6. Fritidsverksamheten utökades också. På Erikslundsskolan stannade föreningen i två år. Kommunen höjde lokalhyran vilken blev alldeles för hög för föreningen. Därför fick återigen föräldrarna flytta och renovera nya lokaler under sin sommarledighet 1993. De nya lokalerna är belägna på Ramnalid, ett gammalt sjukhem som under 80-talet förvandlades till ett företagshus. Det är här vi är nu.

Från att 1964 varit en montessoriförskola i Hemgårdens regi med totalt 40 barn i åldrarna 3-6 år, till i dagsläget (2002) en föräldradriven montessoriskola med ca 260 barn i åldrarna 1-15 år fördelade på förskola-skola-fritids. En fantastisk utveckling där man tydligt ser vilken livskraft montessoripedagogiken har. Utan engagerade föräldrar och personal genom åren hade säkert utvecklingen gått åt ett annat håll.

Ur föräldraföningen Malmen startade en föräldradriven förskola 1987. Den fick namnet Pyramiden. Återigen var det en härlig skara engagerade föräldrar och personal som fick i gång förskolan till terminsstarten hösten 1987. Den första terminen var man i Mjölkcentralens gamla lokaler. Till årsskiftet flyttade Pyramiden upp till Vintergatan på Tullen där man stannade till hösten 1993. Pyramiden hade då hittat fina lokaler på Ramnalidsområdet grannar med Malmen. Ur föräldraföreningen vid montessoriskolan Pyramiden startades ytterligare en montessoriförskola i augusti 1992. Den fick namnet Globen. Anledningen till att starta ytterligare en förskola berodde på det stora intresset för montessoripedagogik i Borås och på att kön till skolorna var väldigt lång. Globen har sina lokaler på Döbelnsgatan.